Kapitel 108, i vilket jag försöker sammanfatta lite.

Ja massor har ju hunnit hända sen sist jag skrev. Det är hopplöst ont om tid och inspiration såhär på sommaren känns det som. Kanske hjärncellerna saktar in lite i värmen (fast kan inte ens skylla på det då det har varit svalt och regnigt ett tag nu). Nåväl, midsommar har det varit. Vi var 8 vuxna och Viggo plus en 8-månaders Markus. Ganska samma gäng som brukar vara på Gotland annars, något jag och ic inte varit med på på flera år nu. Men nu var vi alltså här, rinnande vatten är rätt skönt när det är småbarn inblandade. Vi hade hemskt trevligt, även om partytältet var årets bästa investering trots att det blåste sönder på söndagen. Vi åt massor av god mat och folk drack en hel bunt med alkoholhaltiga drycker (inte jag, jag var resident nyktro det här året). Det blev en hel del natt-karaoke och jag tror jag spenderade största delen av min vakna tid i köket. Men det var roligt och speciellt att räffa alla igen, det blir ju inte så ofta. Lille Markus har vi ju inte haft äran att träffa innan heller och han var hur charmig som helst! Fast det blev nog lite för mycket ståhej runt småttingarna som turades om att vara lite smått övertrötta av allt som hände. Ja och Viggo fick en helt ny tand (nr 6) på måndagen och blev helt plötsligt världens gladaste bäbis igen så han kanske var lite olycklig pga det också.

Sen på måndag satt vi och var rätt nöjda med att vara ensamma igen och tänkte att nu lär det nog dröja innan nästa besök kommer. Sen ringde storebror och sa att han och familjen kommer och slår upp tält på gården. Självklart var vi inte nog less på besökare då för att tycka att det skulle vara helt fel. Vid tio på kvällen rullade de in på gården och vi hann precis hälsa innan jag och ic var tvugna att gå och lägga oss för vi var rätt färdiga efter helgen. För lite sömn är inget skoj!

Tisdagmorgon var det tandläkaren igen. Sen som vanligt var jag, men jag hann iaf. Regnet öste ned då så sådär jättekul kan det väl inte vara att tälta så tänkte jag. Sista besöket för min rotfyllning var det i vart fall, skööööönt! Insåg att jag nog gillar min tändläkare rätt bra ändå, trots att han kan vara lite förmanande ibland. Gick med på att de skulle skicka en kallelse i september så de kunde göra en ordentlig genomgång av vad som behöver fixas i min stackars mun. Sen kunde jag glatt skutta därifrån med lätta steg och en hel tand. Haha, det var länge sen jag kunde tugga på den sidan.

Hem igen och hittade familjen vid köksbordet. De kom fram till att shopping var ett bra sätt att fördriva en regnig dag på, så vi drog iväg till knalleland. Viggo fick själv välja en ettårspresent, det blev Fiffi, blomsteralven. En uppenbarligen superkulig docka med massa grejer att tugga på (särskillt näsan var skoj). Vi var och käkade lite och store kusin David fick visa Viggo hur man äter som en stor kille. Sen ville han att jag skulle köra hans vagn så Per fick köra Viggo. De verkade komma bra överens. Viggo tyckte att stora kusin David nog var den coolaste person han träffat, han var nästan lika kul som castor. Hemma skulle de leka med samma leksaker hela tiden och Viggo kollade med stoooora ögon på allt som David gjorde. Det var roligt att se :)På eftermiddagen stack iaf familjen hemåt igen, det var nog för regnigt här för dem.

Tisdagkväll blev jag helt tokförkykld helt plötsligt. Antagligen all stress och sömnbrist som tog ut sin rätt. Sen har jag varit död för världen till idag då jag faktiskt känner mig lite bättre, om inte bra. Konstigt nog har ingen annan i familjen visat tecken på att ha blivit smittade än *tar i trä* men det kommer väl. Det har iaf varit så synd om mig så ingen har nån aning om det. Ynklig är inte nog för att beskriva hur jag varit. Blä, vill kunna sjukskriva mig ibland, men det går ju inte riktigt. Viggo har i vart fall varit på strålande humör sen tanden tittade fram. Igårkväll gick han omkring och garvade åt allt hela kvällen. Jag undrade om han var hög eller nåt, kanske fått tag i nåt sött, men uppenbarligen är det sån han är när han inte är på gång att få en tand (något som han roat sig med i flera månader nu känns det som, det hinner bara komma en så är nästa på väg).

Sådär, där fick ni en rapport om vad som hänt sen sist. Nu orkar jag faktiskt inte skriva mer för jag ar trött och vi ska strax åka till stan på ics lunch. Vi ska köpa pelletsbrännare är det tänkt. Sista dan innan deras semester så jag får väl släpa mig med fast jag helst vill ligga och känna mig lite ynklig. Nu är jag i tv-spelsfasen. Mina sjukdomsförlopp brukar ha två faser, ibland tre. Först är jag för elendig för att göra nåt vettigt alls, inte ens läsa eller kolla tv orkar jag i mer än tio minuter. Sen när det gått över kommer tv-spelsfasen. Då vill jag helst sitta i soffan och spela tv-spel i några dagar tills jag blir för rastlös för det. Så är jag officiellt frisk. Tyvärr funkar det inte med en galen ettåring i huset. Fast han har varit hemskt snäll måste jag erkänna, helt nöjd med att pyssla lite själv så länge han fick komma till soffan och busa lite med jämna mellanrum och kanske kramas lite (inga pussar på munnen när mamma är sjuk).

Kapitel 107, i vilket Viggo ramlar och slår sig.

Ja nu lyckades han ordentligt den lilla vilden. Han stod och höll i sig i ics skrivbordskant och så tittade jag bort en sekund och så säger det smack. Då har han stupit framstupa i golvet, landat på mage och inte tagit emot sig alls. Först tappade han andan ett tag och sen började blodet rinna ur munnen. Som tur var hade han bara bitit sig i tungan, men det blödde rejält och han var såååååå ledsen. Han fick skölja lite med vatten så slutade det blöda och han blev genast gladare igen. Men när vi matade honom sen så slocknade han mitt i maten så då blev hönsmamma orolig såklart och ringde sjukvårdsrådgivningen. Hon sa att jag skulle väcka honom ett par gånger under tuppluren och se att han kunde prata med mig. Hmmmm.... Jag skulle bli redigt förvånad om han satte sig upp och pratade med mig, då måste han slagit sig ordentligt. Nåja, hon frågade också om han stod på en stol när han ramlade, antar att hon tänkte sig en något större ettåring, kanske en som snart tänkt fylla två eller nåt, för hon kunde som inte förstå hur han bara kunde ramla framlänges.

I vilket fall som helst så väckte jag honom ett par gånger under luren, första gången var han toksvår att få liv i, och inte sa han nåt heller. Men han fokuserade blicken iaf till slut och det ansåg jag vara nog bra. andra gången blev han sur och visserligen sade han saker, men jag tror det var mest svordomar faktiskt. Jag sövde honom igen och lät honom sova för han var ju piggare andra gången. Sen har han varit glad och pigg hela dagen så det var nog ingen fara ändå. Två jack i tungan och en blå-röd haka är de men jag sett än så länge. Han är hård min son, tror han ärvt det av sin far för jag är värsta mesen ;)

Annars så har jag mest varit överväldigad av saker jag borde göra de senaste dagarna. Därav min frånvaro här. Jag har visserligen inte fått nåt alls gjort, men nu har jag i vart fall strukturerat upp vad som ska göras. Dessutom har jag kommit igång med avbetandet av tvätten som har varit mitt stora dåliga samvete länge nu. Fattar inte varför det ska vara så svårt att stoppa in lite grejer och vrida på en knapp typ.

Men snart är det midsommar och då kommer det folk hit. Det ska bli kul, men hade varit roligare om jag inte hade varit resident nyktro i år (lång historia). Men det blir nog bra ändå, jag får väl sköta markservicen eller nåt. Natta bäbis, mata bäbis, mata fyllon och sånt... Jag slipper iaf må dåligt på morgonen efter och det är ju alltid ett plus från den mest bakfyllebenägna i häraden.

Ja nu är det bestämt när mormor ska jordfästas, nästa tisdag blir det. Lite kort varsel kanske, för att få tag i en biljett för resonabelt pris. Men jag vill gärna vara där så vi får väl se om vi hittar nåt. Det andra problemet är att jag ska till tandläkaren då för lagningen på min rotfyllning, jag har redan betalt för den för att jag inte skulle fega ur och det är sista veckan tandläkaren har öppet innan semestern. Knäppigt allt blev. Jag ska fundera på saken och se om jag orkar åka upp för en halvtimmas gravsättning och knappt en dags vistelse i norr...

Nu ska jag springa ned i källaren och beta av lite mer av tvättberget.

Potatisfestivalen

Kollar in läget i alingsås.

Kapitel 106, i vilket Viggo blir ett helt år gammal!

Ja, det är sant. Lillkrypet har blivit ett helt år nu. Konstigt hur ett år kan kännas som en evighet samtidigt som man inte alls fattar vart det tagit vägen. Det bara försvann och nu är han ingen bäbis längre. Nu är han en litenkille som knatar efter möbler och väggar och river ner allt i sin väg och busar tittut eller kryper fram för att få sig en dos kramar. Nyss var han ett litet knyte på 950 gram och 35 cm som låg i en kuvös och lät som en kattunge. Tur att han hade kämpa i sig! Nu kan jag ju inte tänka mig ett liv utan min kyckling, fastän han vaknar runt 5 vareviga morgon nuförtiden ;)

Vi firade i söndags med glasstårta, presenter och en utflykt till Borås djurpark. Hela dagen var helt perfekt och Viggo verkade helt faschinerad av alla roliga djur. Trodde han skulle slockna i vagnen men det gjorde han aldrig, trots att vi var borta i många timmar. Roligast var nog elefanterna och strutsarna, dem skrattade han åt. Han fick även klappa en get och ett får och försökte ta en smakbit av en kanin. Tror han var nöjd med sin dag han med. Idag har han i vart fall sovit mycket mer än vanligt så det tog nog på krafterna. Skönt för jag har också varit trött så jag fick sova med honom på soffan i två och en halv timma i förmiddags. Ic är i Luleå nu, jag är hemma med alla småttingarna. Vi kämpar mot värmen (fånigt jag vet, man längtar efter den hela vintern och sen klagar man på den när den väl kommer. Men över 30 grader både inne och ute är inget roligt!) och jag får kompromissa mellan mitt behov att slippa bo i en bastu och min rädsla för getingar. Jag fångade en idag i en barnmatsburk, vet inte vart jag ska göra av den nu för släpper jag ut den kommer den att ara tokförbannad på mig. tror den får bo i burken och heta Orvar och bli min tama geting. Jag håller i alla fall på att stänga fönster, bli för varm, öppna fönster och hoppas på lite svalka och så stänga fönster för jag hör surranden överallt ifrån. Pallar inte ens att vara ute för det är så varmt, vill bara sitta framför fläkten. Viggo kryper omkring med bara blöjor och jag lägger svala handdukar på honom ibland. Han verkar inte lika besvärad som jag utom när han ska sova då han skriker som om man höll på att döda honom.

På tal om att sova så borde jag verkligen göra det nu, ska ju upp med galen bäbis om typ 5 timmar. men var tvungen att vädra ut lite, jag inbillar mig att getingarna sover på natten... Orkar inte ta tag i min irrationella rädsla för getingar just nu (hade planerat att göra det i sommar) för all min energi går åt till att komma över min irrationella skräck för tandläkaren (som för övrigt nog inte vet vad en irrationell rädsla är, man kan som inte rationalisera bort en sån) eftersom jag har två gånger till att gå tillbaks med min första tand. En fobi i taget får man nog jobba med. Fattar inte hur jag ska undvika att överföra min insektsskräck till lilleman, för jag vill verkligen inte att han ska få dras med samma handikapp som jag. Det tar på krafterna att inte riktigt våga slappna av på sommaren för de där djäklar krypen :(

Nu ger jag mig och går till sängs. Ska eventuellt lämna en mer omfattande rapport från min sons första födelsedag senare med bildbevis och allt. Men just nu orkar jag inte.

Kapitel 105, i vilket det är sommar.

Ja helt plötsligt dök den upp sommaren, det har ju varit varmt ett tag, men nu är det liksom sommar. Ute blommar allt möjligt. Jag plockade sommarbukett i trädgården igår: Lupiner blåklint, syrener och hundkex. Satt och funderade på om det skulle gå att hitta 7 sorters blommor till midsommar och från min uteplats såg jag minst sju sorter bara där. I rabatten blommar en superfin ros och rhododendronen blommar för fullt. Ic var och röjde på baksidan igår och jag tvättade och städade bilen. viggo sov i vagnen i skuggan. Jag fnissade lite sen för snöret till trimmern tog slut och grannen pratade med en annan granne och trollade fram en röjsåg eller nåt, bensindrivet var det iaf. Sen stod de där och konfererade karlarna, tror det hann bli en sådär 4 st. Förklarade hur man skulle hålla och sånt. Sen gick resten av baksidan snabbt. Det såg bara så kul ut när de stod där och instruerade och hade sig. Jag och Viggo kollade på från gräsmattan, Viggo kröp direkt till grusgången och inspekterade stenarna. De gick att sila mellan fingrarna och verkade jättegoa att stoppa i munnen, men då sa mamma stopp för jag ville inte ha bäbis med sten i luftvägarna sådär tre dagar innan ettårsdagen ;) Sen hittade han högen med stora stenblock som har varit en gång, den var tokkl och gick att banka på och stå mot. Även ytterväggen på huset hållfasthetstestades såklart.

Sen fick han följa på promenad med ic och hundarna medan jag grillade korv till middag. En trevlig dag helt enkelt! Det borde finnas fler röda dagar så man kan få lite ledigt mitt i veckan sådär. Nu på sommaren är det lite plågsamt att ha så begränsat kontaktnär som jag har. Hur kul är det att sitta i trädgården och prata med Viggo hela dagarna? Idag tänkte jag iaf få lite social samvaro. Jag ringde Fannys mamma och hörde om hon ville knata till babyrytmiken med oss, men hon hade inte tid. Sen ringde ledarn och sa att det blev inställt så då fick jag inte vara social alls idag. Följde med ic till stan när han lämnade dator på rep istället. Det fick duga.

När vi kom hem var brevlådan smockfull av presenter till den blivande ettåringen. Gissa om mamma hans är mer nyfiken än han är ;) Vi har gjor upp följande plan för söndag. Vi ska gå på Borås zoo och äta glasstårta. Ja, och öppna paket såklart! Hoppas Viggo tycker det blir skoj, jag är lite nyfiken på djuren själv faktiskt. Kalaset kommer att gästas av mor och far och så två hedersgäster i form av våra fyrbenta vänner. Förhoppningsvis har Viggo hunnit skaffa fler vänner nästa gång han fyller år, men jag tror nog han överlever ändå. Han får ju presenter och glasstårta!

Nu när han ju faktiskt håller på att bli en stor kille så har han idag fått sitt sista mål modersmjölksersättning. Jag vet ju att det inte är riktigt samma som att sluta amma, men det kändes toksorgligt ju! Nu är han inte bäbis längre. Ska testa ge han annat till mellanmål istället. Han verkar inte så imponerad av nanet längre heller och har ju bara fått ett mål om dagen ett tag nu. Ack, vad fort det går det här med att växa upp. Vips är han 18 och har stl 47 i skor och snusar eller nåt. Hua!

Gårdagens besök på bvc gick ialla fall bra. Ettårskontroll med vaccination. Han fick ok-stämpel i baken och lite beröm. Han kan visst lite mer än vanliga ettåringar fastän han är för tidig. Det är ju kul att höra även om jag inte vet vad en vanlig ettåring ska "kunna".

Nu har jag haft avbrott några timmar, först kom en geting in i rummet så jag fick fly. Sen tog jag över maratonsövandet av Viggo som nu har pågått i över tre timmar. Han brukar ju somna vid sju, men vid sex såg han trött ut, så ic gick och lade honom men så fort han somnade så vaknade han och skrek hysteriskt. Sen tog jag över vid åtta och tog av pyamasen och slog igång takfläkten varpå Viggo blev jätteglad och somnade nästan direkt (efter att ha stirrat faschinerat på takfläkten rätt länge)men vaknade igen när jag lade ned honom i sängen. då var han klarvaken med ögon stora som tefat. Han började härja i sängen och busa med leksakerna, dra i dörrhandtaget och knata omkring i sängen. Jag lade mig och hoppades att han skulle dimpa omkull och somna men inte. Ingen idé att ta upp honom och försöka söva för han vaknar ju direkt. Så jag gick och lät honom leka. Han blev sur och ic tog över den längsta sövningen i historian tror jag. Det tragiska i det hela var att vi skulle grilla när han somnat. I kylen ligger karrékotletter och marinerar. Salladen är klar och jordgubbar rensade och klara. Men nu är solen på väg ned så det blir nog ingen grillning idag. Ingen middag gör inte en glad Maya kan jag meddela. Jag har ätit frukost (en och en halv hårdbrödmacka och ett par ägg)och så en macka vid fyra. Samtidigt så kan man ju inte bli sur på stackars Viggo heller, det är ju varmt och eländigt. Inte lätt att sova då...

Nåja ska sluta gnälla nu och göra nåt konstruktivt. Kanske en macka... Eller lite jordgubbar med mjölk... Önskar jag kunde värma en burk barnmat, det är så enkelt!

Kapitel 104, i vilket jag går till förmanande tandläkare.

Om man är rädd för att gå till tandläkaren ska man gå minst en gång om året. Helst oftare. Då gör det inte lika ont när man väl är där. Dessutom blir det mindre dyrt. Om man inte fixar en utramlad plomb omgående så blir det bara värre sen. Hål läker ju inte sig själva. Så då vet ni. Tandläkaren idag var väldigt förmanande. Det ovanstående var en del av vad han sa åt mig. Han var visserligen snäll och dessutom var han duktig på att bedöva så det kändes nästan inte alls när han borrade (nu däremot bultar det elakt), men han var rätt tjatig. Rotfyllning var domen för min onda tand. Två gånger till ska jag dit (för den tanden) och så blir jag ca 3300 kr fattigare sammanlagt... Tack och hej till skattepengarna liksom. Men nu ska de få fixa alla mina tänder, sen ska jag gå dit en gång om året som en duktig flicka... Lovar! Det var ju ändå bara 11 år sen sist eller så... Sköterskan klappade mig på båda kinderna innan jag gick och sa att jag var jättemodig, henne gillade jag. Fast vad mig anbelangar så var jag inte alls hos tandläkaren idag, jag var i röda havet och dök, det var vad jag lådsades när jag blundade. Och regel nummer ett är "Never ever hold your breath while scuba diving" så jag svimmade inte heller. Fast jag skakade rätt illa ett tag, så att sugmojen skramlade.

Nu sover Viggo en liten lur så han är pigg och glad när han ska till farbror doktorn senare. Han verkar rätt glad idag. Han vaknar fortfarande tidigt, och en gång på natten också, men de senaste två gångerna har han somnat om själv efter att ha gnällt och vridit lite på sig. Kanske han börjar sova bättre snart igen. Kanske till 6 eller så. Ic åker till Luleå nästa vecka så då hoppas jag han sover till 6. Annars somnar jag nog när han gör det, vid 19 på kvällen.

Jag är helt slut just nu, men har inte fått i mig nån mat än idag, bedövningen släppte just och innan jag for hade jag inte nån matlust. Det gör lite för ont än för att äta men har knaprat en king-size panodil för en stund sen så när den kickar in så ska jag nog stoppa i mig nåt. Inte tugga på den sidan på några timmar sa farbror tandläkare (ok, inte farbror, SÅ mycket äldre än jag var han ju inte) och då sa jag att jag har inte tuggat på den sidan på ett halvår så jag överlever nog ;) När började jag bli så gammal att tandläkarna börjar bli i min ålder förresten? Måste vara jättegammal ju!

Kapitel 103, i vilket det är så synd om mig!

Faktiskt så är det synd om mig. Inte bara sådär mes-synd heller utan jääääääättesynd. Jag har grym tandvärk. Såndär som fyller hela huvudet och gör att man inte riktigt orkar tänka. Detta är inte bra alls. Jag har nämligen en hemsk tandläkarskräck och har inte besökt en sådan tortyrinrättning sen det var gratis, dvs mer än 11 år sen. Minns inte riktigt om jag tog mig dit på gymnasiet, jag har en historia av att ringa och avboka i sista minuten. Nu fick jag lov att ringa tandläkarjouren och fick tid i morgon kl 9. Ja, just nu så bryr jag mig inte, vill bara att det ska sluta att göra ont! När jag beställde tiden hävdade jag bestämt att jag minsan inte behövde nån tid idag utan klarade mig fint till imorgon, sen började det göra ordentligt ont. Det tråkiga är ju att eftersom det är en akuttid så lagar de egentligen inte det som är fel utan gör nåt provisoriskt så att man kan besöka sin ordinarie tandläkare när de har tid och kan fixa det. Hmmm... Den senaste ordinarie tandläkaren jag hade hette Gurli och jag är rätt säker på att hon inte arbetar längre, visserligen var jag liten då men jag tror hon var rätt gammal redan på den tiden. Jag kallade henne naturligtvis för Gurgli, det gick som inte att låta bli. Kanske var det hon som var flourtanten? Vem vet...

Så nu har ic snällt nog lovat att ta hand om vår lilla buse hela kvällen, de är på hundpromenad nu. Jag ska få ligga i ett hörn och gny, vilket är allt jag förmår just nu. Fast i det här fallet är sängen min vrå (tills Viggo ska sova) och datorn är mitt sätt att gny, eftersom det gör ont att öppna munnen.

Jag funderade lite på vad jag skulle skriva annars, nåt om att jag varit för upptagen för att skriva mycket på sistone. Men ärligt talat kan jag inte komma på varför jag skulle varit så upptagen. Senilitet eller ren lathet, vem vet. Det är vår, jag väljer att skylla på det. Och tandvärk (ja det har gjort ont i flera långa dar nu och jag har inte kunnat tugga på den sidan på minst ett halvår) såklart. Ja och jag är lat. ¨

Vi var iaf in till stan en sväng idag, när ic hade lunch. Kollade lite på större bilar. Vore trevligt att få lite mer plats, även om nya vagnen tar minimalt med utrymme. Vi ska åka och provköra en cittra imorgon, men egentligen är jag redan såld på en toyota avensis. Bara att vänta på att de får in en som inte är allt för gammal eller allt för dyr. De verkar gå åt som smör i solsken de där... Men får väl åtminstone provköra C5an innan jag sågar den. (men den har ju veloursäten, vem kom på nåt sånt bisarrt?).

Imorgon har vi även 1-årskontroll med vaccinering på bvc. För lilleman fyller faktiskt ett helt år på söndag, det ni! Min lille fjärt har blivit stor. Han önskar sig en dodge avenger i födelsedagspresen försöker jag hävde, men ic tror inte på mig. Vi har inte hunnit köpa nåt än, men han lär ju inte gå lottlös. Vi har köpt en liten flagga att ha på bordet när vi firar (en likadan som de hade på neo, som de ställde på kuvösen när han fylde jämna månader eller kilon) och ett ljus i form av en etta. För bara för att han är för liten för tårta så kan ju inte mamma och pappa missa ett sånt ypperligt tillfälle att smaska ;)

Nu ska jag flytta mig och min tandvärk till soffan istället så att Viggo får komma och lägga sig här snart. För ont för att sova, behöver nog bli lite tröttare först. Ska skriva igen snart, men ni som läser Norran eller NSD kan ju kolla efter Viggo på lördag, han kommer att vara den sötaste 1-åringen i tidningen ;)