Kapitel 44, i vilket Viggo är på återbesök i Mölndal.

Idag var vi på återbeök i Mölndal för att kolla Hb-värdet igen och så de andra grejorna, de omogna blodkropparna som jag aldrig minns vad de heter. Nu hade Viggos Hb-värde ökat från 88 förra veckan till 97 den här, jippie! Inget nytt blod som det ser ut. Dessutom sa de att bäbisarna bara brukar behöva äta Niferex till de väger 4 kg så de skulle höra med läkaren om vi kanske kunde sluta med det nu. Det vore jätteskönt för den brukar paja magen och kanske får vi lite lugn och ro här hemma igen. De skulle ringa imorgon och lämna provsvaret från det andra provet också.

Vi åkte i tid för sist var det svårt att hitta parkering, mebn idag fick vi snurra runt på parkeringen i 25 minuter innan vi hittade en plats (ok, jag snodde den helt fräckt framför en annan bilists näsa), vid det laget hade Viggo gallskrikit i baksätet i typ 10 minuter och jag var redan fem minuter sen. Snacka stressande. Dessutom var jag så orolig för att hans Hb skulle gått ned och att det kanske var därför han är så gnällig. Men de trodde inte det brodde på det, kanske magen sa de. Han äter nu nästan bara Nan nu och så Niferex på det. Han ammar fortfarande ett mål per dag, men under protest. Ska prata med BVC-Ulla på tisdag när vi ska dit nästa gång, då blir han fyra månader och det känns som en bra dag att sluta på om nu inte Ulla kommer på nån bra anledning för att fortsätta. Jag är lättövertalad, men bara pga mitt dåliga samvete.

I natt har det inte blivit så mycket sömn, Viggo är verkligen inte en glad kille numera. Kanske han får i sig maten för fort i den nya flaskan, men jag tycker han äter mycket bättre med den. Jag ska åka och köpa en ny dinapp, stl 1 istället för 2an som han har nu. Fast de sa på affären att ettan bara var för bröstmjölk och sån får han ju inte på flaskan nu. När jag varit vaken tre timmar eller så med Viggo i natt och han vaknade en timme efter det och var hungrig igen var ic snäll och tog upp och matade honom och höll honom sällskap tills åtta då han var tvungen att börja jobba igen. Jag vet inte hur mycket vi kom på att han ätit i morse när vi började lägga ihop allt vi matat honom, men mycket var det. Kanske behöver han mer mat än vi gett honom (vi ger 120 ml per mål och sen får han påfllning om han inte är nöjd efter ett lagont tag) så han är småhungrig hela tiden, för han äter mycket oftare än han gjorde på sjukhuset till och med, och då var det var tredje timma som gällde. Visserligen kan han sova fyra timmar ibland om man har tur, men det är sällan. Det är stressande att inte gå till BVC en gång i veckan längre, jag vill inte ringa och fråga saker då jag har lite telefonskräck och tror jämt att jag överdriver saker.

I går kväll hände något mycket märkligt. Jag skulle lägga mig tidigt, vid nio, för jag var så trött efter allt gnäll i flera dar nu. Sen när jag lagt mig började tankarna fara som vanligt och helt plötsligt insåg jag att jag saknade norrland och framför allt snön! Hur sjukt är inte det? Jag har ALDRIG tidigare längtat efter snö, särskilt inte när det i stort sett är sommar ute än. Jag tänkte på hur mysigt det är att vara ordentligt påklädd ute i skogen, med doften av snö som snart ska falla i näsan och snötunga träd. Knarrandet av snö under fötterna när man går på den pudervita marken och röken ur munnen när man andas. Jag trodde jag skulle vara den sista i världen som skulle drabbas av lappsjuka. Jag blev så chockad att jag var tvungen att springa ut i vardagsrummet och kramas lite med ic som snällt höll med om att jag antagligen blivit sjuk. Sen kändes det bättre.

Jag tror att jag egentligen längtar till julen, när vi var på IKEA hade de tagit fram julgrejorna och vi pratade om att skippa resan till Dalarna som vi planerat eftersom vi ska flytta. ic har lovat att vi kan ha riktig gran i år eftersom vi har plats. Hoppas det blir snö till jul, de säger ju att det blir en kall och snörik vinter när det är mycket rönnbär på träden och det var massor i Borås när vi var där. Lite konstigt känns det att inte fira med familjen, men mysigt att fira med ic. Annars firar vi alltid på varsitt håll, men det funkar ju inte längre. Ett år har vi firat ihop, samma år som den enda gången jag inte firade med släkten, det var när vi var i Brasilien. Året efter hade jag den grymmaste julabstinensen, så i jul får jag väl anstränga mig lite för att skapa julstämning i flyttröran, även om vi bara är tre i år. Jag älskar julen.

Idag har jag fått ett ryck av socialabstinens. Insåg var trist det är att inte träffa nån utom ic på jättelänge så jag försökte ordna ett fika med Anna, men hon var upptagen. Då tänkte jag att maggis nog ville hitta på nåt i helg, men hon var i spanien. Ja så då knatade jag iväg för att hälsa på min gamla bästis som jag kännt sen lekis som råkar bo i samma hus som jag (men jag har inte hälsat på henne en enda gång faktiskt, vi har vuxit ifrån varandra rätt rejält känns det som) men hon var inte hemma. Nu har jag skickat ett sms till Kia i Borås och frågat om hon vill hitta på nåt på söndag, hoppas verkligen att hon har lust, för nu har jag gått igenom min hela enorma bekantskapskrets. Visserligen kommer ics syrra tillbaks imorgon och sover en natt här så lite sällskap blir det då, men jag vill göra nåt, är så rastlös nu. Funkar det inte med Kia så tar jag och packar in oss i bilen och åker till Alingsås och hälsar på min faster, det är så desperat jag är! Väldigt olikt mig, men när jag börjar få lappsjuka så är det bäst att sysselsätta mig tror jag. Kan inte sitta och glo på Martha Stewart hela dagarna, då blir man ju knäpp (jag råkar älska Martha Stewart).

Nu ska jag sluta babbla och kanske sy lite på Gretas nalle när nu Viggo sover för en gångs skull. Hoppas han är gladare när han vaknar.