Nu har ic börjat jobba och det är väl vardag igen. Blä, gillade vår lilla bäbisbubbla när det bara var vår lilla familj hemma och vi kunde mysa hela dagarna. Visserligen känns det inte riktigt som vardag än, fattar inte att lillan är mer än två veckor redan! Vart tar tiden vägen? Vi var i alla fall till BVC idag för mätning och vägning. Jag var supertrött och hade såklart glömt bort det. Idun vaknade en timma innan vi skulle vara där, då halvsov jag i soffan medan Viggo kollade teletubbies (hoppas det var vad han gjorde i vart fall). Tycker man hinner mycket på en timma, men vi var i sista minuten ändå. Idun hade som vanligt lyckats bajsa ur blöjan och pyamasen och sängen var blöta. Hon går igenom åtminstone ett ombyte kläder och en pyamas per dag, antingen bajsar hon ned dem eller kräks på dem. Tyckte vi hade massor av kläder men de försvinner snabbt i tvätten. Viggo hade ingen omsättning på kläderna alls i jämförelse tyckte jag. Nåja, vi tog oss till BVC och skruttan har vuxit 3,5 cm sen hon föddes och är nu ståtliga 53 cm lång. dessutom hade hon gått upp mer än 200 gram sen förra veckan, vet inte exakt hur mycket för hon var vägd på olika vågar och sköterskan sa att den hon hade med på hembesöket visade ca 100 gram för lite. Så hon växer ju i rasande takt. Känns redan att det är mer tyngd i henne. Blir lite orolig att hon ska växa upp för fort, vill snusa liten bäbbe länge ju! Myspys!
Viggo överraskade sin mamma igen igår. Jag sjöng imse-vimse-spindel för honom och gjorde rörelserna till och han kunde plötsligt alla rörelser. Tycker det är duktigt med tanke på att han inte går på dagis och inte har storasyskon som visar hur man gör. Jag har inte sjungit den så många gånger, men brukar göra det ibland när han är sur och ligger på skötbordet, det brukar han tycka är skoj. Visserligen klarar han inte spindeln än, han krokar ihop fingrarna på nåt klurit sätt, men jag kan ju knappt själv det så det kan man ju inte anmärka på. Han är hur smart som helst lilleman *stolt mamma*. Han har även lärt sig säga Idun redan. Didu heter hon såklart. Han har klappat henne snällt på mgen idag och blev jätteglad när jag lyfte henne och gjorde pussljud så han fick en puss av henne. Fast ibland blir man ju lite väl entusiastiskt och petar lite hårt eller nyper lite. Och hur ska man se vart man sätter fötterna när man ska klättra upp i famnen? Så mamma får vara på sin vakt hela tiden, men han verkar gilla syrran. Hon har väldigt söta tår verkar han tycka (han är rätt fashinerad av tår faktiskt, och skor med för den delen...).
Han fick ett paket från farmor också med två par crocs, lyckosten. Supersöta mini-tofflor! Ett par blå och ett par röda som han kan ha när de blå är urvuxna. Trodde han kanske skulle ha problem att gå i dem men inte då, det går hur bra som helst. Idun fick ett par fina tossor i älgskinn som hon kan ha när det är kallt ute. Jag gillar ju skor, och barnskor är ju ännu sötare. Kul! Funderar på att köpa ett par egna crocs, jag är nog den enda i min släkt som inte har några. Moster är tokig i dem och har nog hundra par tror jag. Många är det iaf. Jag är inte alls avis ;)
Som ni hör har vi det rätt bra här. Det enda tråkiga är att en av mina bästa vänner har fått veta att hon har livmodercancer. Nu hade hon iof fått provsvar som var så bra som de kunde vara om jag förstod det rätt. Men det är ändå pissigt! Orättvist att jag sitter här i min bäbislycka medan hon är sjuk och ett tag inte ens visste om hon skulle få en chans att försöka bli gravid. Hon är lika gammal (ung) som jag. Fy vad orättvist livet är. Men jag vet ju att hon är en kämpe och att det kommer att gå superbra för henne! Det har jag bestämt.
Så nu ska jag snusa lite till på mitt underverk som ligger här i soffan och funderar på att sova. Tror hon bestämmer sig för att tanka igen innan det blir riktigt dags. Tänk vilken tur man har som har fått två så underbara ungar! *lycklig* Och imorgon är det lördag vilket betyder sovmorgon (om Idun tillåter det) och melodifestival. Dessutom har jag gravat lax så när nån av oss fått tummen ur och handlat hårdbröd kan jag även njuta av laxmackor. Kan det bli bättre?
En blogg om hur det gick till när Viggo kom till världen och vad som hände sen...
fredag, februari 29, 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Dom är underbara dom små liven =) Min lilla älskling växer ju också så det knakar... Man blir ju rädd! Vill ju gosa med lillskruttan länge länge ju...
Men huvudsaken är att dom har det bra och det visar dom oss ju att dom har =)
Kram på dig vännen!! Lena.
Hej Maya!
Grattis till din lilla Idun.
Vad kul att få läsa om ditt liv och om dina barn =)
Många kramar från din kusin Teresa i Kiruna
Är allt bra gumman??? Blir lite orolig när du inte har uppdaterat på så länge... =( Är ju inne och läser VARJE dag.
Hoppas att allt är bra och att ni bara har det mysigt hemma så att du inte orkar sätta dig vid datorn.
KRAMAR Lena.
Skicka en kommentar