Kapitel 235, i vilket vi firar midsommar.

Trött Maya bloggar idag. Igår var det midsommarafton, i vanlig ordning så var det omväxlande regn, hagel, sol och blåst. Fast jag tycker nog det var mest sol ändå. Jag vet inte vad som hänt med midsomrarna nuförtiden för alla jag minns från förr var soliga. Fast det är väl de man minns. Förra året ösregnade det i vart fall. Året innan regnade det också, minns för sköterskorna som jobbade på neo då var lite smått skadeglada eftersom de inte var lediga då.

Nåja, man kan inte få allt. Vi hade supertrevligt ändå. Vi började med traditionellt firande med midsommarstång i Seglora. Viggo fick dansa små grodorna och lite annat och tyckte det var jättekul sa ic. Han vann en spade och en sandform i fiskedamm och verkade ha det rätt trevligt trots de plötsliga störtskurarna. Idun fick sitta i sjalen under min jacka och var sååååå trött men ville inte sova. Hon tittade sig omkring med stora trötta rödkantade ögon.

Sen åkte vi hem för snabbrastning av vovvar och så iväg till söta Felix och hans föräldrar Anna och Per. Där fick vi väldigt god mat och trevligt sällskap. Viggo fick låna massa roliga bilar och en grej med sladd som pep roligt när man tryckte på knapparna. Så han var glad. Idun fick låna stans häftigaste babygym så hon var också glad. Helt plötsligt var klockan midnatt och det var dags att samla ihop oss och åka hem. Tänk vad fort tiden går när man har roligt! Vid det laget sov båda ungarna, även om Idun kämpade intill slutet för att inte somna. Så knatade vi hem i midsommarnatten och blev mött av hundpatrullen hemma, de verkade inte haft det för illa de heller trots att huset blivit mörkt medan vi var borta. Man tänker ju inte på att tända lampor när det är så ljust länge.

Idag har vi varit smått avslagna hela bunten. Man är inte van att härja halva natten längre. Idun vaknade halv nio efter att ha tankat säkert fyra ggr på natten. Viggo vaknade visst några gånger men sov till 7 om jag inte minns fel. Men sen har de sovit länge på dagen i vart fall och även jag hann sova en sväng. Skönt var det!

Sen har skruttfia fått sin första smakportion idag. Jag skulle ju vänta länge till hade jag tänkt. Av rent egoistiska skäl. Vill ju att hon ska vara bäbis läääääänge. Ja och så börjar ju bajset stinka. Men när vi åt middag så satt hon och slickade sig om munnen, smaskade och dregglade lite så det var bara att koka en potatis åt damen. Det var ju så synd om henne som var den enda som inte fick nåt. Smaken var det nog inget jättefel på, men när hon svalde så kväljdes hon, det var visst jättekonstigt att det inte bara rann ned som allt annat brukar göra. Hon fick ett par tuggor och sen var hon nöjd. Så nu är hon stor tjej. Potatisbäbis. *sniff* Inget att göra åt det. Hon lovade att ändå vara bäbis ett tag till, fast hon åt som en stor tjej. Hon är snäll som tänker på sin gamla mamma.

På kvällen när Viggo lagt sig så såg jag att hon var så röd i baken. Hon fick ju ingen nakengympa igår. Men inte var hon nöjd att ligga i gymmet idag heller. Tänkte att hon kanske var hungrig så jag matade henne lite och då slocknade hon. Klockan var halv åtta och ungen hade vare sig pyamas eller blöja på. Dessutom tänkte jag ju göra mig av med hennes skorv imorgon så hon skulle få salva på huvudet. Så jag lade tillbaks henne i gymmet under vilda protester, smorde med inotynol i rumpan fast jag är allergisk mot det, på med plöja, pysamas, salva och på tok för liten hjälmmössa. Hon var inte glad kan jag lova. Sen fick hon mat i soffan och somnade som en klubbad sock. Vid halv nio lyfte jag över henne i vaggan och hon vaknade inte. Kors i taket. Elva vaknade hon för sin kvällsskvätt och ville inte sova i sin vagga, men efter en liten skvätt till funkade det med. Så nu ligger hon och snarkar högljutt iklädd kortärmad pyamas och för liten mössa och ser rätt fånig ut om jag ska vara helt ärlig. Men hon låter gulligt. Ska lägga på henne täcket nu när hon sover bättre och sussa själv. Gud så trött man kan vara!

Jag är ivart fall glad att vi fick komma iväg på midsommar för jag var aningens sur för att vi skulle fira själva. Jag ville helst hoppa över hela grejen för det kändes såååå jobbigt att laga massa mat och fixa iordning hemma för att bara jag, Viggo och ic skulle äta medan ungarna blev less och griniga innan vi hunnit genom sillen. Nu blev det ju supertrevligt istället och ungarna skötte sig faktiskt hemskt bra tyckte jag, även om unga damen blev lite tröttgrinig framåt kvällen. Men vem kan klandra henne för det, det var ju hennes första partaj nånsin. Klart man inte vill missa nåt spännande då!

Gäsp, ska sova nu. Eller fundera över vart jag ska börja ta tag i röran här hemma så vi kanske hittar igen huset under allt skrot överallt. Det känns så jobbigt, men jag vet ju att om vi bara sätter fart så tar det en dag max. Och sen är det så mycket trevligare att vara hemma. Vill baka muffins också, fast vet inte om jag borde. Har lovat mig själv att inte äta så mycket snask, bara mörk choklad. Det kan inte vara onyttigt för det är så gott. Massa antioxidanter och sånt. Bara nyttigheter!