Kapitel 20, i vilket mamma undrar hur lång returrätt man har på bäbisar.

På dagarna är Viggo så snäll! Han äter, sover och ligger och tittar sig omkring när han är vaken. Ibland kan han skrika lite när han är hungrig. På natten förvandlas han till nåt ur Omen. I natt vaknade han vid 23 och var hungrig, vi ammade och sen försökte jag lägga honom. Näpp, inte en chans. Gnäll gnäll. Sköterskan har sagt att ofta vill de bara ha närhet så jag plockar upp honom, lägger honom i sängen med mig. Illvrål. Jag testar byta blöjor. Så länge han är på skötbordet är han tyst, sen skriker han igen. Jag försöker rapa honom, inget. Vagga sängen, inget. Bara gnäll och skrik. Inget tandagnisslan i vart fall, han har inga tänder att gnissla med. Det har jag.

Mellan elva och tre ammar han tre gånger. Bröstvårtorna ömmar, jag är för en gångs skull glad över den bråkiga amningsnappen. Hur skulle det kännts annars undrar jag. Jag är trött, och varje g¨ång Viggo gnäller eller övervaket piper känner jag att nerverna ligger på ytan av mig. Jag vill slänga ut maskinen genom fönstret. Tio våningar ned. Jag märker att jag vaggar sängen ganska våldsamt nu så jag tar några djupa andetag för att lugna mig. Funderar på att själv hoppa, men då kan jag ju inte stänga fönstret och så fryser väl Viggo innan de saknar mig. Konstiga tankar man får mitt i natten sådär. Vid andra amningen sätter jag på grimman på honom, men när jag lägger tillbaks honom märker jag att jag glömt koppla den till väggen. Nästa gång skiter jag i den, en sak som jag slipper i vart fall. Behöver inte väga före och efter mat heller längre har sköterskan sagt. Hon är snäll nattsköterskan. Ger mig tips (som tyvätt inte funkar). Jag håller god min, vill inte erkänna att efter två nätter är jag beredd att ge upp det här. Vart reklamerar man bäbisar? Fast fånigt att ha suttit på sjukhuset vareviga dag i snart 11 veckor för att sen lämna tillbaks honom bara nån dag innan vi får ta hem honom.

Tredje amningen, klockan är tre och jag kan inte sluta gråta. Hur kan man älska nåt så mycket och samtidigt hata honom? Blir arg för att ic får ligga hemma och sova. Blir arg på Viggo, känns som om han gör det för att reta mig, självklart är det inte så. Kan inte ringa på sköterskan förän efter han ätit klart, vill inte att hon ska se att jag gråter. Vad är jag för mamma som inte klarar två nätter ens. Hur ska det kännas om en månad? Två? Kanske det blir bättre. Efter han ätit klart har jag slutligen hämtat mig och ringer på sköterskan. Tänker att kanske hon inte ser att jag är lessen i mörkret. Egentligen är det ju mänskligt att vara ledsen, men jag tror att om hon är alldeles snäll och tycker synd om mig kommer jag att börja grina igen och då kan jag nog aldrig sluta. Hon förstår att jag är trött och efter vi pratat ett tag tar hon Viggo till salen så att jag ska få sova. Sköööönt! Vaknar vid fem, undrar om han vill äta, men ingen har hämtat mig, inte ens i drömmen. Vaknar åtta, fortfarande inget livstecken. Halv nio är han hungrig så jag går och hämtar honom. Frågar inte hur de fick tyst på honom. Antagligen en jätteprtion på flaska, då kan han sova i timmar om han är ordentligt proppmätt.

Fortfarande lite sur på Viggo på morgonen. Ögonen är feta som Viggos när han samlade som mest vatten. Blä. Ställer in MVC-besöket som skulle varit på morgonen. Hon jag pratar med minns när jag ringde från Gävle när vattnet gick, konstigt för jag minns inte henne. Hon frågar hur Viggo mår och säger att han är ju nästan lika stor som en vanlig bäbis nu. Får en ny tid nästa fredag istället. Ic kommer med McDonaldsfrukost igen. Det behövde jag!

Viggo är badad och vägd tidigare idag. Han har gått upp igen efter att ha tappat 30 gram sen han börjat helamma. Ingen flaskmat sen i förrgår nu om de inte matade honom i morse. Jag har lagt ned pumpandet. Han får ju det han ska nu, ska pumpa lite när jag kommer hem så jag har lite över tills jag ska ut och supa mig fånig. OCh om jag blir sjuk eller nåt, annars finns ju alltid ersättning.

Nu var sköterskan in just och pratade med oss. Viggo har idag sluppit sin apnédosa, en mindre pryl. Grimman har jag gett upp om, Viggo har klarat sig helt utan syrgas sen i morse. Till och med när han ammat. Sköterskan säger att vi kan prova stänga av övervaket när han inte sover, vi ser ju om han verkar må dåligt. Gulp! Känns läskigt, tänk om han dör utan att vi märker det! Inte för att vi behövt hjälpa honom med att ordna upp sina syredroppar på sistone, men ändå. Tänk om.

Innan sköterskan går frågar jag hur länge Viggo måste vara utan syrgasen innan han får åka hem. Hon funderar lite och så säger hon ett dygn kanske. Idag är det onsdag, så om han sköter sig så kan ni vara hemma på fredag. Nu kunde hon ju inte lova det, hon är ju inte läkare, men det var vad hon trodde. Fredag, det är ju snart! Plötsligt hade vi massor av dumma frågor, så hon fick vara här ett tag tills vi lugnat ned oss lite. Innerst inne tänkte jag, två mardömsnätter till och sen är vi hemma. Av nån anledning lurar jag mig att det blir lättare när vikommer hem. Om inte annat får ic lida lite också. Permission heter det så vi är inte utskrivna då. Men det är ju hundra saker som jag inte gjort klart för hans hemfärd. Vi behöver handla massa grejor, ic får åka och shoppa imorgon då, även om jag är jättepetig och vill vara med. Älskar att köpa fina saker, särskillt när man behöver dem. Men men, får väl unna ic det nöjet nu då. Huvudsaken är ju att allt är klart när Viggo kommer hem. Inne i mitt huvud spinner projekthjärnan igång. NU får jag lust att boa ordentligt. Tänker på mobiler som ska sys, mössa kan man också sy, lakan likaså. Jag blir liksom Martha Stewart inne i huvet när det här humöret kommer. Men med tanke på hur trött jag är efter två dygn med Viggo så tvivlar jag på att det blir nåt. Är glad om jag orkar ta mig ur lägenheten de första månaderna. Kanske är det nedförsbacke nu, vem vet. Av nån anledning tror jag inte det. Småbarnsföräldrar brukar se trötta ut av nån anledning gissar jag. Fattar inte att de törs skicka hem honom med oss, vi är ju totalt clueless när det gäller barn. Det skulle behövas en istruktionsbok tycker jag!

Nu kom jag på att vi ska ju åka och kolla på hus på lördag, i Stenungsund. Hur ska det gå, då måste vi ju ta med oss Viggo. Tänk om han måste amma mitt i alltihop! Eller om det är massa dagisbarn där med äckliga bacillusker? Vi bör ju ha sett huset båda två innan vi bestämmer oss. Men å andra sidan kanske Viggo vill se det också om det är där han ska växa upp. Kanske kan hämta hundarna på vägen hem, deras hotell ligger i Stenungsundstrakten.

Nu är det visst dags att äta igen säger Viggo.