Kapitel 190, i vilket vi tar bort den mesta julen.

Har inte orkat skriva på nån dag nu, är i en svacka och orkar inte gnälla om det just nu. Det kommer nog klagomål så det räcker snart gissar jag. Kort sagt så är jag less på att vara sjuk och trött och gravid. Eller inte trött på att vara gravid, men trött på alla begränsningar det sätter på en. Typ, sitter jag så börjar jag må illa. Äter jag för fort/mycket mår jag illa. Sitter jag på ett annat sätt känns det som om en kokosnöt är på väg ut nånstans där man inte normalt förvara kokosnötter... osv... Däremot vill jag inte föda barn just nu. Blä. Vill inte alls har jag kommit på. Hon kan gott stanna där de tre månader extra som Viggo smet ut tidigt. Bara hon inte bråkar så mycket. Har alltid tänkt att folk har fött barn i alla tider, varför skulle inte jag klara av det? Men sen kom jag på att vad jag vet så är det väl den vanligaste dödsorsaken genom tiderna också. Barnafödande alltså. Kanske inte så mycket nuförtiden. Men det händer faktiskt. Så kom inte och påstå att folk har fött barn i alla tider utan problem för så är det faktiskt inte. Det är bara nåt man intalar sig själv när bäbisen är stor som en femöring och inte som en mindre hund. Dessutom måste man ju göra det helt själv. Man kan som inte säga att "nä, nu måste jag gå på dass, kan du ta över ett tag?" och sätta sig och läsa Larson! och hoppas att allt ska vara klart innan man hunnit genom den tredje gången. Att föda barn är också en fysisk aktivitet, jag suger på fysiska aktiviteter. Folk säger att det är som att springa maraton. Jag springer normalt inte ens till bussen. Här är några exempel på mina idrottsmeriter: Jag kom på näst sista plats i DM i skidor nån gång för hundra år sen. Min kompis brorsa var sur för han fick bara silver. Jag har kommit sist i en handbollsturnering, vi var så dåliga att vi hade egen hejaklack. Dessutom lyckades jag med konsstycket att nästan göra mål en match. Fast felet var att jag blev förvirrad och sprang åt fel håll och försökte göra mål på vår egen målvakt. Som tur var missade jag målet. Jag har lyckats bowla på en annans bana när jag tränade ungdomsbowling i Kiruna. Sen fattade jag inte varför de försökte ge mig klotet när det studsade på den grejen som reser upp käglorna. På gymnasiet hade vi orientering på en friluftsdag. Jag sprang vilse efter ett elljusspår som gick runt. Fick panik och började gråta. Jag körde även vilse när vi hade lilla vasaloppet i skidor. En gång fick jag faktiskt silvermedalj i pingis DM. Laget vi skulle möta dök aldrig upp och jag var avbytare och spelade inte en match (som tur är för jag är bollrädd). Ser ni ett mönster? Jag är inget bra på att idrotta. Punkt. Så, hur katten ska det här gå? Kanske var Viggo vettig som låg med rumpan ned. Den som lever får se typ... Känns lite ensamt ibland bara, hoppas barnmorskan man får är bra iaf. För jag har då ingen aning om hur man gör...

Nåja, trots formsvacka så har vi lyckats ta ned den mesta julen i helg. Eller vi och vi. Det är nog ic som ligger bakom den mesta nedplockningen. Jag har mest pekat och viftat lite obestämt åt vilket håll saker ska packas ned sen. Hittar nog tomtesaker vid påsk i år igen gissar jag. Har kvar julgardinerna än för jag vill så gärna ha nya, är sååååå less på de vi hade innan. Har hittat billiga till vardagsrummet men inget till köket. Där vill jag ha kappor men såna är så fula. Lätt att sy men de där långa sömmarna får mig att fundera på om det verkligen behövs nya gardiner? Fast jag gillar inte de gamla för fem öre. Köpte dem för att de var billiga på coop efter att jag upptäckt att jag hade julgardinerna uppe fast det var påsk. Tyckte de var halvfula redan då men det fanns inte mycket att välja på då heller. Blir nog att bita i det sura äpplet och sy ett par ändå. Blir nog bra. Har bara en väldigt begränsad budget just nu. De kommer och gräver upp våra rör på onsdag. De ska fixa den där vattenläckan som jag tjatat om. Det kommer att kosta ca 17 000 så då känns det inte helt bra att lägga ut pengar på gardiner som egentligen inte behövs. Särskillt som vi säkert behöver nåt till bäbis också som vi glömt. Jaja, de säger ju att pengar inte växer på träd, men jag är rätt säker på att de gör det ändå. För man kapar träd och gör papper av och sen trycker man pengar på det och så hamnar de hos folk som oss ibland. Det är ju bara pengar menar jag. Tror inte vi har nåt som vi behöver imorgon direkt så vi klarar oss. Efter ett par veckor ser man ju inte gardinerna längre. Jag har då inte tänkt på dem på ett halvår eller så innan jag bytte till julgardinerna. Har man nog med disk på diskbänken och bråte på bordet så tenderar folk att titta på det istället och inte på gardiner eller obefintliga lister. Jag tänker då inte på att vi inte har några lister längre. Däremot är jag lycklig som en barnunge över diskmaskinen. Idag har jag premiärkört den två ggr. Tänk, man stoppar bara in smutsiga grejor, trycker på en knapp och nån timma senare är det rent. Den som kom på det var ett geni! Har börjat fylla den igen nu. Tralala, undrar när jag lessnar?

Jag har lite dåligt samvete just nu känner jag. Den 10 januari fyllde Gimli 4 år, lillskrutten. Jag kom ihåg att Viggo blev 19 månader då, men inte katten mindes jag att vår lilla lurvrumpa fyllde år då. Inte lätt att vara hund här inte. Men han är inte långsint, han blänger lite på mig ibland bara. Men det kan lika gärna bero på att jag lovat att tvätta ur hans öron idag och fortfarande inte gjort det. Han kliar sig i ena örat så jag hoppas han slipper öroninflammation. Båda vovvarna fick sig en dusch idag iaf. Skulle duscha lilla marodör-Viggo också för han har luggen full med yoghurt, men det blev aldrig av. Nåt ska vi ju göra imorgon. Har faktiskt letat fram klotången också så nu ska här hundvårdas. Så d så. På tisdag ska Viggo till tandläkaren också så det bör väl bli lite barnvård innan dess också. Han måste ju se presentabel ut när han biter av fingret på tandsköterskan.