Kapitel 261, i vilket vi verkar vara på tillfriskningsvägen allihopa.

Ja, vi som är sjuka börjar friskna till. Ic säger att han känner sig lite risig i kväll och ska sova tidigt påstår han. Haha, det har jag hört tidigare ;) Nä, han borde få sova lite han med tycker jag. Tror att vi alla sovit rätt ostört i natt. Idun vaknade vid midnatt men somnade när jag klappade lite på huvudet. Sen vaknade hon kl 01 och somnade snällt igen när jag klappade lite på henne sen nästa gång hon vaknade kände jag mig lite putt och tänkte att vad katten, ska man inte få sova mer än tio minuter i stöten på hela natten. Tänk vad förvånad jag blev när jag kollade på klockan och den redan var 6.30. Fast så vidare pigg var jag inte så jag sov en timma till efter att ha dumpat lilla knytet på ic och pussat lite på Viggo. Det var nog välbehövligt för sen var jag lite piggare i vart fall.

Har inte gjort så mycket vettigt alls idag. Läste lite kurslitteratur på lunchen och lärde mig om hur och när man ska lyssna aktivt med empati. Lite snurrig blir jag av alla samtalsmodeller och när enda skillnaden är att när man lyssnar med reflektioner gör exakt som när man lyssnar aktivt förutom att man inte formulerar frågor utan konstaterar men man ska inte använda metoderna vid samma tillfälle och jisses... Hur ska jag komma ihåg allt? Fast det är hemskt intressant i vart fall.

Ic drog iväg till stan efter lunch så jag och vildarna försökte roa oss själva så gott det nu gick. Har fastnat i teletubbieträsket och bestämde mig för att idag ska vi INTE kolla tv. Fast ångrade mig sen när jag blev trött och slog ändå igång tubbarna fast då blev ungarna ovänner direkt över nån grej så då stängde jag av det igen och efter första illvrålet från unge herrn så var det ingen som saknade de små irriterande rackarna längre. Vi har två tubbiefilmer men vart den andra tagit vägen vet bara den och jag är less less less på att tinky winky stoppar ned sparkcykeln, bollen och hatten i väskan ovanpå tubbibrödet och sen blir förvånad när han inte orkar lyfta den. Fast sonen han blir lika förvånad varje gång och minns inte alls vad som ligger där i. Som om det inte vore nog knäppt att en hel sparkcykel går ned i en liten röd handväska. Fast å andra sidan så får jag in rätt mycket i mina så helt orealistiskt är det inte när jag tänker efter.

Sen bestämde jag att det var dags för mellis och det funkar som så när man är ensam med busarna. Två tuggor åt ena hållet och två tuggor åt andra osv. Och när grötmonstret slutat skrika efter mer gröt så får mamman hälla i sig en kopp kaffe i raketfart medan hon samtidigt försöker tryucka i sig två mackor. Gick över förväntan idag då Iduns fascination av vitaminburken fyllde med makaroner är oändlig.

Sovstunden gick desto sämre. Men vi måste ju lära oss att somna även när pappa inte är hemma. Vi försökte läsa kattresan i sängen medan Idun skulle somna och det gick ju bra förutom att ingen hörde nåt över skriken från övertrött Idun. Fast lilleman höll god min och pekade och frågade tills mamma gav upp. Sen hade vi krig om huruvida det var lämpligt att hoppa bredvid Iduns huvud när hon skulle somna och leka disco med lamporna tills Viggo fick sovrumsförbud tills han lugnade ned sig. Något som inte mottogs med applåder direkt. Idun tystnade förvånat när Viggo tjöt som en tok och konstigt nog brydde sig inte hundarna alls. Efter en timma med nån som skrek hysteriskt så somnade Idun till slut och jag och Viggo kunde mysa i soffan med slutet på kattresan. Är det inte lite otäckt när katten spricker förresten???

Fast jag tycker dagen gick riktigt bra faktiskt. Gick ned och bläddrade lite bland mina fina papper innan maten och det är ju alltid uppmuntrande. En supersmidig sövning senare och båda nattade innan kl 20 så känner jag mig riktigt nöjd med min dag. Tror faktiskt jag ska tacka ja till fika med Anna och söta Felix imorgon om natten går som den ska. Fast innan jag lämnar huset över huvud taget behöver jag en dusch! Ser även fram emot att bada två ungar med akut vattenskräck och storstäda huset i helg. Det ska bli superfint och skina från topp till tå har jag tänkt. Det var så länge sen vi orkade så nu så... Säkert hinner vi i vart fall ett helt rum om vi verkligen stressar, haha!